Tror att vi alla är speciell på ett eller annat vis.
Vi har vår historia som präglar hela vårt liv, därför är vi inte lik varandra, men vår historia är vår egen och den är äkta.
Exempel:
”Min mamma födde mig. Jag har en historia, jag har känslor. Jag är medveten om att jag finns, att jag en dag ska dö .”
Precis, men vad händer mellan tiden, leva och dö?
Det förflutna präglar hela vår framtid på gott och ont.
Ibland vill vi inte ta fram det dåliga som ändå spelar en roll i allt vi gör eller inte gör.
Vi vill inte prata om det för det gör ont, istället bär vi på det hela livet i bitterhet.
Under tiden vi lever skapar vi också en egen historia, genom det som händer oss i livet, som vi för vidare till följande generation. Dåtiden och nutiden formas tillsammans och det jag upplevt som barn, ung och vuxen, formar mina barns historia och sen får de sin egen historia som de för vidare.
Tiden ändras och vi med den.
Vi alla är unika på vårt sätt oavsett tidsålder, men vi skall alltid vara solta för den vi är och för livet som vi fick.
Livet är inte bara glada dagar, det innehåller mycket som sen präglar oss till den person vi är, trots det behöver vi bli älskade för den vi är.
“När vi växer som unika personer, lär vi oss respektera det unika i andra.”
(Dr. Robert H. Schuller )
Ha en glad sommar !
Agneta
(eget foto)