God lördag till alla som tittar in !
Här har vi en grå och mulen dag men ändå är det väl inget
att sura för ... det kunde vara värre. Hittade ett skriveri från några år
tillbaka i tiden som gäller än idag åtminstone för egen del, ser jag ungefär
lika på det här med ohälsa. Livet ser man på framifrån inte bakifrån!
Ibland kanske livet ter sig från den sämsta sidan, på grund
av sjukdom eller annat och det syns ingen ljusning för framtiden.
Man kan inte se in i en annan människa, hur de mår eller
känner sig, ibland blir man också ordlös då man skall ge tröst till den som mår
dåligt. Orden bara räcker inte till, tycks det som. Viktigaste tror jag är att
finnas till, bry sig, lyssna utan kommenterer, visa medkänsla.
Kan man vara tacksam om man inte har hälsa?
Visst kan man det! I motgångar, sjukdomar, sorg och annat,
kan man också se, att det kan göra oss starkare trots att vi känner oss svaga.
Jag själv har upplevt, genom min sjukdom, att den inte är
ett hinder att göra det jag vill, utan istället har den öppnat många dörrar som
jag inte trodde fanns.
Jag har formats till den person som jag vill vara, fast jag
inte då tidigare visste om det. Att omvandla rädslan till möjligheter och bli
ett med sin sjukdom, inte så att man lever för sin sjukdom, utan lär sig leva
med den. Jag kan inte göra allt men jag kan göra något som varje dag får mitt
hjärta varmt av glädje.
Då man har ett och annat som man måste dras med resten av
sitt liv, behöver man se det, jag klarar av och kan göra. För att kunna gå
vidare och tro på en framtid, behöver man acceptera sin situation och se
möjligheter i varje svårighet.
Oftast om man förändrar sitt sätt att tänka, blir resultatet
ett annat, än man trodde. Våra tankar styr vårt liv, tankens kraft är mycket
större än de flesta anar.
”Det avgörande är inte vad som händer oss utan hur vi svarar
på det som sker.” -Jean-Paul Satre-
Det är upp till oss om vi vill gå omkring och vara bitter
över något, som vi ändå inte kan ändra på. Det vi kan göra är att försöka se
var vi just nu befinner oss i livet, focusera på det vi kan, ge så mycket vi
orkar och ta emot det vi får.
Om man utvecklar en attityd av tacksamhet, och tackar för
allt som händer, då är varje steg framåt ett steg mot att uppnå något större
och bättre än den situationen vi nu har. Det är inte bara god hälsa som får mig
att känna att, just nu är den bästa tiden av mitt liv, utan om jag kan ge en
annan människa en puff framåt, mot ett bättre mående trots det hur livet ter
sig, får även jag glädje av det.
Agneta
