UR INGENTING ÄR ALLT MÖJLIGT ...

Dessa två citat nedan, fick mig att tänka på min mormor ja och också mamma.

Två personer i mitt liv som gjort stort intryck, som lämnat spår i mitt hjärta.

Min mormor var en rar liten gumma, som aldrig klaga. Hon levde ett stilla liv i en liten röd stuga på landet.

Stugan var liten, 1 rum och kök, inget rinnande vatten, ingen toalett inne endast utedass.

Enda källan till värme var spisen där hon koka mat och kaffe och ett el batteri i  kammaren.

Varje dag hämtade hon vatten från brunnen, en bit borta och plockade kottar och träd pinnar i skogen. (Senare byggdes ett vedlider till henne)

Hon hade ingen arbetspension som vi har, utan en liten folkpension.

Handarbete var en del av hennes brödföda. Stickade vantar och sockor till bondgården bredvid och fick hämta mjölk och ibland kött och ägg.

Minns henne så levande, då mamma och pappa flyttade henne till vårt hem de sista åren hon levde.

Hon satt vid köksbordet med knäppta händer och sa: Jag har aldrig haft det så bra som nu, i hela mitt liv. Tacksamheten lyste i hennes ansikte.

Här ställer jag mig frågan: Hur tacksamma är vi idag som har allt, man kan tänka sig?

Är vi tacksamma eller knorrar vi och vill ha mer?

Vad är framgång för dig och mig?

När är människan framgångsrik? Eckhart Tolle säger det så bra ”känslan av kvalitet i det du gör, även i den enklaste handlingen du gör”

Min mamma och mormor var givmilda och nöjda personer, de dela med sig av det lilla som fanns, därför tycker jag om citatet: ”ur ingentin är allt möjligt” för det är sant!

Hur litet du än ger, kan bli till en stor sak för en annan. Kanske bara att du finns där.

Ju längre man följer med tidens gång, känns det som man vill bli stående då och då, stanna upp och memorera den tiden som varit.

Klart vi skall följa med tiden som är och vara glad för hur bra vi har det.

Ibland är det ändå bra att tänka på dem som levde förr, det höjer värdet på vårt eget liv och kanske vi är mera tacksam.

Ha det gott alla!

Agneta