AVUNDSJUKA

Det sägs att avundsjuka är den ”värsta” sjukan vi har. Den finns i oss redan från små och följer med livet ut, mer eller mindre.

Det börjar redan då man är barn. Barnet kan bli avundsjuk på en leksak, denne inte har och vi vuxna jämför vårt liv med andras och kan bli avundsjuk på det de har eller har åstadkommit i livet.

Jag tror att avundsjukan finns mera idag genom sociala medier, det är ju så enkelt att dela med sig, om sitt liv i bilder och ord.

Vi får vilja-ha känslor från människor längre borta som vi har blivit bekant med på omvägar. Medierna uppmärksammar inte bara åt kändisar utan är fyllda med recept, livstilar och inblick i andras liv i en uppgraderad miljö.

Det blir mera än jämförelse med andra och självspegling.

Att iaktta andra och sedan sig själv i spegeln blir oundvikligen en utjämning med biverkningar. För en del blir utfallet stolthet, för andra kan det bli avund.

Cullberg Weston skriver om avundens mekanismer: ”I många lägen kan vi vila tryggt i oss själva och mötet med en annan person blir en positiv erfarenhet. I andra situationer kan självets bräckliga konstruktion avslöjas genom att vi känner oss underlägsna och desperat börjar söka efter vägar att återställa balansen.”

Psykologen Stephen Grosz skriver: ”Vi avundas ofta våra barn deras rikedomar – växande fysisk och psykisk styrka, livaktighet, glädje, materiell välfärd. Men över allt annat avundas vi våra barn deras förmåga”.

Får konstatera att det finns olika sorters avundsjuka som kan plåga oss utan att vi alla gånger inte förstår att det är avund.

Vi skall inte avundas andra deras sken av lycka, då vi inte känner till deras sorger, utan räkna våra egna glädjeämnen först och vara nöjd och tacksam för det.

Ha en trevlig dag och en fin sommar!

Agneta