Förlåtelse.
Det här citatet på bilden nedan, tror jag, upplevs frusterande, då när man själv blivit besviken och ledsen över något som hänt i ens liv.

Ingen av oss går igenom livet utan att bli sårade eller kränkta av andra och då kan det kännas svårt att förlåta.

Den som blir (känner) sig sårad har mycket känslor inom sig som skall bearbetas, inte kan man heller säga till någon att, du måste förlåta det, eller det .... förlåtelsen är en process som kan ta lång tid och den skall vara ömsesidig ... men om vi själv tror på det goda, så blir det mycket enklare att försonas med det som hänt.

Att förlåta någon betyder inte att jag tillåter, elakheter eller annat som är fel eller som, Michael Henderson uttrycker det så bra....

”När vi förlåter något, betyder det inte att vi tolererar det som har skett
När vi förlåter något, betyder det inte att vi vill glömma det som har skett
Förlåtelse betyder inte att den som har gjort fel blir oskyldig – han eller hon har fortsättningsvis gjort fel
Förlåtelse betyder inte att vi ger upp kravet på rättfärdighet
Förlåtelse betyder inte att vi ger en fribiljett till att göra fel igen.”
(Michael Henderson)

Kom att tänka på en händelse jag själv var med om för tiotals år sedan. Då just var det sårande och kränkande och ibland kände jag hat och bitterhet mot personen som sårade mig.
Mycket senare har jag insett att den personen, kände sig ensam och utanför och försökte att bli sedd.

Jag har förlåtit personen, men inte handlingen, den påminner mig själv alltid om att inte tala illa om andra, för egen vinnings skull och inte annars heller, så fast det var en ledsam händelse så lärde den mig att försöka, tyda och tala gott om andra och vill ogärna delta i skvaller och förtal.
Så fast man förlåter så finns ärren kvar, men varje enskild händelse kan även lära oss att bemöta andra på ett värdigt sätt eller som jag själv vill bli bemött.

Detta var lite av mina tankar kring ordet förlåt. Hur tänker du?

Ha en trevlig kväll! Kram
Agneta