Tänkte ta upp motivation, eftersom det nu just är nära mig själv.

Det tycks vara så enkelt att motivera andra i sitt arbete, ändå kan man inte motivera andra, endast skapa rätt förutsättningar.

Hur tänker jag själv, då jag sätts på prov?

Frågan ställer man ofta: till vilken nytta, istället för att tänka: varför inte?

Omotiverade dagar kommer och går i ens liv, det är helt okey, men börjar man älta och välta sig i sin situation, då har man fastnat i sitt tänkande.

Varifrån får man drivkraft och inspiration?

Hur kan jag skapa förutsättningar så att jag kommer att kunna motivera mig själva?

Jag tror att vi behöver, acceptera det som är just nu och också bli accepterade och sedda av andra, ingen vill känna sig dålig eller onyttig.

Då vi accepterar öppnar vi oss till att se vad vi vill och vad vi kan och sen verkligen vilja tända vår egen låga.

Att sätta mål åt sig är en sporre, för utan mål kan man inte se framåt.

Att ha någon att berätta åt om sina mål och sina framsteg och att de finns där och sporrar dig.

Att bli hörd och bekräftad, förstådd, accepterad och omtyckt för den man verkligen är eller trots den man är, det väcker den inre glöden.

Det finns mycket vi kan göra för att skapa rätt förutsättningar för att väcka vår motivation till liv. Alla gånger lyckas man inte men man skall aldrig ge upp!

Jag motiverar mig varje dag att göra något som känns besvärligt, alltid lyckas det inte men glad blir jag av att ha försökt och nästa gång går det säkert bättre  JAG KAN – JAG VILL !

”Om du vill få ett skepp byggt, skall du inte sammankalla folk för att tillverka timmer eller redskap. Du skall inte ge dem uppgifter eller fördela arbetet - men du skall väcka deras längtan efter upplevelserna på det stora öppna havet.” (Antoine de Saint-Exupéry)

Agneta

Allt material som jag skrivit i olika ämnen är Copyright  (får delas)